Prao forts

Ja... Nu har jag suttit och räknat på fingrarna hundra gånger så att jag säkert inte missat någon. Jag kan inte komma på att fler jobbar där direkt. Som vanligt finns det massor av människor "i bakgrunden". Som städerskorna/städarna. Jag vet att dom är där och städar, men jag såg inte någon av dom. Ändå är dom viktiga, man kan ju inte ha en arbetsplats full av skit och damm.

Många tycker att kyrkor är helt onödiga. Att de bara tar pengar och utrymme. Efter min prao kan jag inte hålla med mindre.

Det är inte så att varje gudstjänst är folkpackad. Det är allmänt känt. Då verkar många tycka att eftersom att det inte kommer så många så verkar det inte finnas intresse. Då kan man ju lika bra stänga ner kyrkorna och församlingshemmen och göra åkrar istället så att det gör någon nytta. De som arbetade i kyrkan pratade lite smått om detta under min prao. Jag tror att de flesta skulle bli övertygade om de hade varit där då.

"Om det inte kommer någon till vår kyrka, så är faktiskt vi där. VI kommer till vår kyrka. Räknas inte vi? Om det bara är en ända själ som sitter i bänkraderna och lyssnar så räcker det. Om det så bara är någon som lyssnar till kyrkklockorna och får någonting utav det, så räcker det för mig. För om inte vi ber, vem gör det då?"

Jag tycker kyrkan är viktig, jag tycker att religion är viktig. Även om man inte är religiös så kan man få någonting utav att vara på en gudstjänst. På Maria bebådelsedagen var jag på en musikgudstjänst och det var så fint. Jag grät så fint det var. Jag tror att alla skulle behöva få praoa i två veckor i någon församling. Det öppnar en verkligen. Jag fick fråga vad jag ville, inga frågor var förbjudna. Det var skönt att umgås med människor som är så självsäkra och lugna med sin tro. Ingen försökte trycka i mig religion, "så här är det" eller "det är sant". Vissa verkar tro att religiösa människor gärna försöker få andra människor med sig i religionen men så var det verkligen INTE under min prao. Ingen frågade hur vida jag var troende eller inte. Ville man prata om det så var man mer än välkommen. Särskillt Sonja var väldigt mån om mig. Hon undrade alltid hur det var med mig. En dag gick hon fram till mig och sa "Alice, är det okey om jag kramar dig?". Jag fick en sån ärlig, fin kram av henne. Hon log och sa att jag fick komma in till henne och snacka lite skit när jag ville. Jag såg hur hon pratade med många gamla människor och sa "hur är det med dig nu då? din operation, gick den bra? vill du att jag ska köra hem dig?" och till vissa sa hon "men hej! jag har tänkt mycket på dig. vi kan väl höras i veckan? du har mitt nr så det är bara att ringa om det är någonting. annars så ringer jag dig i veckan". Det är vad en präst är för mig. En varm människa som bryr sig om alla, som har tid och som vill finnas där för sin församling. Inte bara sin församling, för alla.

Jag har fått mycket ut av min prao. Det är verkligen någonting jag kan rekomendera.

Jag tror att det var allt vad jag har att skriva. Har jag missat någonting så får du säga det till mig Linda.

Prao forts

Fortsättning...

Kerstin är barn&ungdoms ledare, hon fixar saker. Hela tiden. Hon är med på ett hörn överallt känns det som. Hon fixar fika till konfirmander, minikyrkis, kyrkis, miniröris, 'the Angels', Sisselakören och till personalfrukosten. Material man ska pyssla med fixar hon fram (ibland Gerd också). Hon tvättar handdukarna till toaletterna och gosedjur, filtar och kuddar. Hon har minikyrkis, kyrkis, miniröris och konfirmanderna tillsammans med Gerd. På sommaren tar hon över husmors arbete och lagar mat/fika till tisdagsträffen (då när alla gamlingar kommer) och till alla som hyr församlingshemmet. Jag var med Kerstin & Gerd när de hade alla barn&ungdomsgrupper, jag följde med henne och tvättade en gång också. Kerstin är snäll och rolig precis som alla andra där, så det var roligt!



Husmor lagar mat! Hon dukar och handlar också. Hon lagar mat/fika till allt som händer i församlingshemmet, där inne städar hon också. Hon tvättar och stryker dukar och gardiner till församlingshemmet och ordnar serveringspersonal till minnesstunder (när man går på kaffe efter en begravning). Jag var med och bakade och dukade till tisdagsträffen (som är på tisdagar såklart) båda veckorna. Lena är snäll, lugn och väldigt försiktig. Hon var trevlig att vara med, jag fick baka havrekakor!
Det tyckte jag var snällt av henne eftersom att de inte brukar ha mer än en efterrätt. Men jag fick göra en
extra!



Sonja är kyrkoherde. Hon är som en prästkung. Den som styr lite mer över allt och har ansvaret för församlingen. Hon leder mässor, gudstjänster, begravningar, dop, konfirmationer och bröllop (och allt det andra) precis som andra präster sen dessutom sitter hon med i kyrkorådet. Kyrkorådet är dom som tar beslut över alla församlingars ekonomi&framtid. Hon är med i AU (=arbetsutskottet), som förbereder alla frågor och sånt inför kyrkorådet och så leder hon alla personalmöte. Hon är arbetsledaren för all personal och ser till att alla gör ett bra jobb och har det bra.

Jonas är också präst i Borrby, fast inte "prästkung". Jonas är med och leder alla kyrksaker precis som Sonja, han är min konfirmandledarprästgubbe. ...någonting i den stilen. Han är i alla fall prästen som har hand om Borrbys konfirmander. Han har långt rött skägg och alltid mysiga tjocktröjor. Han är supersnäll! Jonas är med på personalmöten och sånt, han planerar psalmer inför gudstjänster mm och hitta på en bra predikan. Det ska vara relaterat till vad det är för kyrklig "tid". Tex var det askonsdagen när jag praoade. Inte för att det är någon högtid jag känner till, men det är en kyrklig tidpunkt. Det är viktigt att komma ihåg sånt och skriva någonting relaterat till det. Jonas gör pilgrimsvandringar, det är meditativa vandringar. Man går lugnt och stillsamt och funderar och pratar om viktiga saker, eller bara någonting man tycker är bra att prata om.

Prao forts

Fortsättning...

Gerd är förasamlingspedagog, hon har minikyrkis, kyrkis och miniröris. Det är barn som får komma till prästgården och leka, rita, pyssla, gympa, sjunga och fika. Ibland är det stökigt, med mycket att fixa men det är oftast roligt. Gerd har också hand om konfirmanderna (tillsammans med präster och kantorn och barn&ungdomsledaren). Hon gör affischer med scheman om vad och när det händer saker i församlingen, så att allmänheten kan komma. När hon gjort de klara på datorn går hon och sätter upp dom på en inglasad anslagstavla. När jag var där fick jag göra en affisch första veckan och en andra veckan, jag satte dit fina bilder för att festa till det lite. Sen gick Gerd och jag och hängde upp dom tsm.

Jag tror det var allt hon gör. Kommer jag på någonting mer så skriver jag till det!

Prao

Under veckorna 10 - 11 har jag praoat på Borrby - Skillinge - Ö Hoby församling. Jag har bara varit i Borrby, men församlingen gäller för Ö Hoby också. Det jobbar förvånansvärt många i en församling och de gör mycket mer än vad man kan tro.

Åke och Lena tar hand om allt det enokomiska. All mat, elektronik och ja, ALLT man köper bokför dom. Dom betalar även ut lönerna till alla i församlingen. Det är himla mycket att hålla koll på och det gäller att kunna vara fokuserad.
Annika är kantor, hon spelar piano och orgel, hon sjunger och har tre körer och så hjälper hon till med konfirmanderna. Hon måste kunna få fram noter och olika sånger till alla körerna och så måste hon ju kunna spela och sjunga dom så att hon kan lära ut det. Annika kompar på piano/orgel vid det mesta som händer i församlingen, så som begravningar, bröllop, mässor, dop och gudstjänster etc.
Kent är vaktmästare. Det kan vara ett fysiskt ansträngande arbete ibland. Han lagar saker som går isönder, tex var det ett lysrör som blinkade hela tiden och det fixade han genom att åka och köpa ett nytt. Så ibland är det mycket körande. Några andra av hans uppgifter är att dammsuga i kyrkan, polera vaser, kasta gamla blommor, ringa i kyrkklockorna, reglera värmen och ibland dela ut psalmböcker. När jag praoade fick jag hjälpa honom polera vaser och jag fick dammsuga hela kyrkan. Det var inte så hemskt som det låter.


Nu tar jag en paus i skrivandet. Fortsättningen kommer snarast!