Prao forts

Ja... Nu har jag suttit och räknat på fingrarna hundra gånger så att jag säkert inte missat någon. Jag kan inte komma på att fler jobbar där direkt. Som vanligt finns det massor av människor "i bakgrunden". Som städerskorna/städarna. Jag vet att dom är där och städar, men jag såg inte någon av dom. Ändå är dom viktiga, man kan ju inte ha en arbetsplats full av skit och damm.

Många tycker att kyrkor är helt onödiga. Att de bara tar pengar och utrymme. Efter min prao kan jag inte hålla med mindre.

Det är inte så att varje gudstjänst är folkpackad. Det är allmänt känt. Då verkar många tycka att eftersom att det inte kommer så många så verkar det inte finnas intresse. Då kan man ju lika bra stänga ner kyrkorna och församlingshemmen och göra åkrar istället så att det gör någon nytta. De som arbetade i kyrkan pratade lite smått om detta under min prao. Jag tror att de flesta skulle bli övertygade om de hade varit där då.

"Om det inte kommer någon till vår kyrka, så är faktiskt vi där. VI kommer till vår kyrka. Räknas inte vi? Om det bara är en ända själ som sitter i bänkraderna och lyssnar så räcker det. Om det så bara är någon som lyssnar till kyrkklockorna och får någonting utav det, så räcker det för mig. För om inte vi ber, vem gör det då?"

Jag tycker kyrkan är viktig, jag tycker att religion är viktig. Även om man inte är religiös så kan man få någonting utav att vara på en gudstjänst. På Maria bebådelsedagen var jag på en musikgudstjänst och det var så fint. Jag grät så fint det var. Jag tror att alla skulle behöva få praoa i två veckor i någon församling. Det öppnar en verkligen. Jag fick fråga vad jag ville, inga frågor var förbjudna. Det var skönt att umgås med människor som är så självsäkra och lugna med sin tro. Ingen försökte trycka i mig religion, "så här är det" eller "det är sant". Vissa verkar tro att religiösa människor gärna försöker få andra människor med sig i religionen men så var det verkligen INTE under min prao. Ingen frågade hur vida jag var troende eller inte. Ville man prata om det så var man mer än välkommen. Särskillt Sonja var väldigt mån om mig. Hon undrade alltid hur det var med mig. En dag gick hon fram till mig och sa "Alice, är det okey om jag kramar dig?". Jag fick en sån ärlig, fin kram av henne. Hon log och sa att jag fick komma in till henne och snacka lite skit när jag ville. Jag såg hur hon pratade med många gamla människor och sa "hur är det med dig nu då? din operation, gick den bra? vill du att jag ska köra hem dig?" och till vissa sa hon "men hej! jag har tänkt mycket på dig. vi kan väl höras i veckan? du har mitt nr så det är bara att ringa om det är någonting. annars så ringer jag dig i veckan". Det är vad en präst är för mig. En varm människa som bryr sig om alla, som har tid och som vill finnas där för sin församling. Inte bara sin församling, för alla.

Jag har fått mycket ut av min prao. Det är verkligen någonting jag kan rekomendera.

Jag tror att det var allt vad jag har att skriva. Har jag missat någonting så får du säga det till mig Linda.